En julsaga inskickad av en medlem

Sagan om Tomtens rike

Det är kris i Tomtens rike, problemen hopar sig för tomten och julen närmar sig med stormsteg. Allting började med att Tomten valde att göra om i Tomtens rike. Istället för att ha flera olika tomteverkstäder skulle man bara ha en enda stor tomteverkstad rakt underställd Tomten direkt. Tanken var att de skulle bli effektivare och skapa en närmare och bättre kontakt med alla världens barn som suktade efter kontakt med jultomten och hans tomtenissar. Tomten målade upp en bild av hur tomtenissarna skulle kunna frigöra tid för att på så sätt kunna komma ut och prata med barnen och sedan komma tillbaka med långa önskelistor som tomtenissarna sedan med sin långa gedigna bakgrund, erfarenhet och fina tomtenisseutbildning skulle omvandla och tillverka i form av massor av julklappar!

Tomtenissarna som var väldigt stolta över det arbete de gjorde var förtrollade av tanken av att kunna göra ett ännu bättre jobb för världens barn. Men det dröjde inte länge förrän problemen började hopa sig för tomten. Tomtenissarna verkade inte riktigt trivas i den nya tomteverkstaden, trots att Tomten lagt massor av konsultpengar på att rita och snickra den nya tomteverkstaden. De kände sig instängda och inrutade och han hörde många klagorop om att de hade trivts bättre innan, när de jobbade tillsammans i sammansvetsade arbetslag specialiserade på diverse små tomtenissefärdigheter. Nu hade många fått nya arbetsuppgifter i den nya tomteverkstaden där deras specialistkompetens inte togs tillvara på och de verkade dessutom missnöjda med hur urvalssystemet sett ut när de fått sina nya arbetsuppgifter i den nya tomteverkstaden.
 
Tomten älskade verkligen sina tomtenissar, som var riktigt flitiga, arbetsvilliga, lojala och de älskade verkligen barnen. Visserligen gav han dem inte så mycket betalt men tomtenissarna hade ju andra drivkrafter än pengar, de såg till barnen och barnens bästa och hade valt att bli tomtenissar för att kunna göra skillnad på julafton för världens barn. Trots att de fortfarande presterade efter bästa förmåga började Tomten misstänka att hans problem skulle kunna påverka moralen och tomtenissarna väldiga drivkrafter. Detta trots att Tomten hade gjort som han alltid gjort när det varit problem, han hade tagit på sig sin finaste, rödaste tomtedräkt och åkt ut till tomtenissarna i verkstaden, satt sig ner och hummat och skrockat fram sitt mysigaste julskratt, men inte ens detta verkade hjälpa. Det hade till och med gått så långt att tomtenissar hade slutat i tomteverkstaden och fått jobb i andra verkstäder utanför Tomtens rike. De andra verkstäderna hade tittat på den fina tomtenisseutbildningen, tomtenisseerfarenheten och gett dem mer betalt än de fick i Tomtens rike. Tomten var förbryllad.
 
Som om Tomten inte hade nog med problem med sin nya tomteverkstad, så hade han dessutom andra stora problem. Tiden hade gått fort och världens barn, som hade blivit fler och fler, hade rättmätigt mycket större krav på modernare, mer tekniska julklappar vilket ställde betydligt högre krav på tomtenissarna när de skulle tillverka dessa. Tomten märkte snart att de ökade kraven och förväntningarna gjorde att han skulle behöva ha fler tomtenissar, många fler tomtenissar.
 
Tomten hade funderat och funderat på hur han skulle lösa sina problem, julen närmade sig och han ville så gärna dela ut moderna, tekniska och roliga julklappar till alla världens barn. Tomtenisseutbildningen var visserligen bra och den gjorde även noggranna kontroller av tomtenissarnas lämplighet och fallenhet för barn och deras behov men tomtenisseutbildningen var lång och dyr och även om han sänkte kraven för att få börja på tomtenissutbildingen så lyckades han inte få alla fylla alla platserna där. Han behövde verkligen få in fler tomtenissar eftersom de som jobbade i verkstaden jobbade väldigt hårt och de behövde hjälp.
 
Då kom han på att han kunde ta anställda från de andra verkstäderna utanför Tomtens rike och ge dem anställning i tomteverkstaden. De hade visserligen inte tomtenisseutbildning, men de hade ju utbildning från andra verkstäder och den utbildningen var säkert också bra även om de verkstäderna gjorde helt andra saker. Dessutom kunde ju tomtenissarna ju lära upp de nya ”nissarna”. Det skulle säkert tomtenissarna bara tycka vara roligt, de var ju helt överens om att de behövde bli fler. Visserligen fanns det maskiner i tomteverkstaden, maskiner som krävde det allra störst ansvaret och en utbildning som man bara fick på tomtenisseutbildning som de nya ”nissarna” inte fick använda, men de maskinerna kunde ju tomtenissarna sköta, nu när de äntligen fick nya arbetskamrater.
 
Sagt och gjort, Tomten började anställa ”nissar” från de andra verkstäderna, för vem ville inte jobba i Tomtens rike. Mycket riktigt så var det inga problem att hitta nya ”nissar”. De nya ”nissarna” gav ett väldigt bra intryck och hade fina meriter från de andra verkstäderna. Visst, de kunde ju inte hur det fungerade i Tomteverkstaden, det var ju helt andra maskiner, manicker och mojänger men tomtenissarna skulle ju lära dem och tomtenissarna skulle även köra de maskiner, manicker och mojänger, de som krävde störst ansvar och den speciella tomtenisseutbildningen ni vet, som bara tomtenissar fick. Perfekt! Tomten var nöjd, mycket nöjd och belåten och nu kunde julen äntligen närma sig.
 
Sedan hände det som inte fick hända, tomtenissarna började fråga de nya nissarna vilket lön de fick. Tomtenissarna utgick ju från att de nya ”nissarna” som också hade ett stort engagemang och drivkraft för barnen och julen skulle lönesättas som man normalt sätt gjordes i Tomtens rike. Tomtenissarna blev lika röda i ansiktena som om sina söta luvor när det visade sig de nya ”nissarna” minsann hade fått betydligt högre lön än många tomtenissar, trots att tomtenissarna hade jobbat hårt i många många år och även fick köra de maskiner, manicker och mojänger, de som krävde störst ansvar och den speciella tomtenisseutbildningen ni vet. När de frågade de nya ”nissarna” sa de att Tomten sagt att de fått ”marknadsanpassade” löner. Tomtenissarna nickade tyst till varandra, de kände igen uttrycket. Det var ”marknadsanpassade” löner som de tomtenissarna som börjat i verkstäder utanför Tomtens rike pratat om att de fått.
 
Tomtenissarna gick rödgråtna till tomten. Detta var första gången som tomtenissarna hade gjort någonting sådant här och det var väldigt nervösa och när Tomten fick se dem såg han bekymrad ut, men han var trots allt Tomten så han sa till alla tomtenissarna att komma in i hans varma rum. Tomten satte sig skönt tillrätta i en varm gosig fåtölj framför den ständigt brinnande, värmande öppna spisen. ”Kom, min älskade tomtenissar! Kom och berätta varför ni ser så ledsna ut!”
 
Tomtenissar smög försiktigt fram till Tomten och satte sig runt honom och kände värmen både från Tomten och från den sprakande brasan. Tomtenissarna tittade blygt på varandra, innan den allra modigaste av dem tog mod till sig. Han harklade sig och började förklara att de hade funderat på lite lösningar i tomteverkstaden som skulle göra tomteverkstaden mycket effektivare och som skulle kunna hjälpa dem att lyckas ge alla barnen rätt julklappar och i tid. Han sträckte försiktigt fram en lista till Tomten. Tomten tog emot den och läste listan under lång tystnad och utan att visa så mycket med en min vad han tyckte. När han kommit till slutet på listan så tog han av sig glasögonen och brast ut i sitt största, bullrigaste och varmaste skratt som tomtenissarna någonsin hört. När han slutat skratta så blev han plötsligt helt tyst och tittade allvarligt på sina förvånade tomtenissar. Han tog god tid på sig och tittade alla tomtenissarna i deras blyga ögon, innan han sa: ”Jag är så stolt över er, ni fantastiska tomtenissar, dessa önskemål är jättebra, att jag inte tänkte på det själv! Men det är klart ni vet ju bättre hur arbetet i Tomteverkstaden fungerar. Detta måste vi införa och det bums!” Direkt brast han ut ett nytt härligt bullrande skratt som smittade så mycket att alla tomtenissarna var tvungna att fylla i och till sist fylldes salen av skratt och kramar.
 
Men efter ett tag tog den modigaste av tomtenissarna, mod till sig igen och harklade sig på nytt. Tomten tystnade och vände sig mot honom. Tomtenissen såg allvarlig ut och Tomten såg detta och var tvungen att ta på sig glasögonen igen och tittade med nyfikenhet och förundran mot den modiga lilla tomtenissen. ”Jo, det var ju en sak till sa han försiktigt” Han tystnade men han såg blickarna och förväntningarna från de andra tomtenissarna och fortsatte försiktigt, nästan stammandes fram orden. ”Jo, det var ju det där med ”marknadsanpassade” löner” började han försiktigt men stannade när han såg Tomtens blick. Tomten tog av sig glasögonen och sa med så tyst röst att tomtenissarna var tvungna att komma ännu närmare och till sist satt de alla i och runt fåtöljen när Tomten berättade att han funderat. Han hade funderat och insett hur mycket han älskade tomtenissarna och på vilket hårt jobb och med vilket engagemang och kunskap som tomtenissarna gjorde sitt hårda jobb, år efter år efter år. Därför, förklarade han med myndig stämma, därför skulle han se till att alla tomtenissar självklart skulle få ”marknadsanpassade” löner. Han hade tänkte att vänta med att berätta det till julaftonskväll när tomtenissarna parkerat renarna efter all julklappsutdelning och den årliga julfesten började i tomteverkstaden men när de nu ändå var här kunde han ju berätta det nu. Tomtenissarna blev helt tysta innan de hoppade upp, jublade och kramade om varandra i en enda stor tomteeufori.
 
Den julen blev den bästa julen någonsin, julklapparna var extra fina och Tomten var extra snabb med sin julklappsutdelning så att den årliga julfesten kunde börja tidigare än den någonsin gjort. Och julfesten det var den bästa hittills, tomtenissarna, Tomten och de nya ”nissarna” dansade, sjöng och hade roligt tills långt in på juldagen!!
 
Visst önskar man ibland att Tomten fanns…

Nyhetsarkiv

Länkar

Senaste nyheter